Josephine

Talade med en kvinna idag,hon har bott i sydamerika i över tio år,jobbat och rest runt.sett massa och upplevt massa.Jag chansade och frågade henne om hon varit i Colombia och det hade hon jag berättade att jag är född där och hon frågade i vilken stad ,Bucaramanga sa jag och hon hade varit där hon hade varit där och jobbat i några veckor berättade hon.....vi pratade en stund och hon berättade massa saker om mitt hemland och min hemstad....hemska saker,om hur våld är vardagsmat och att barnmissbruk sker öppet på gatorna.jag blev glad,det var kul att prata med någon som bott där som varit där och som upplevt så massa saker,men jag får även en konstig obehaglig kännsla i kroppen...är det skulldkännslor skulle det har varit jag istället för dem??eller är det sorg sorg över att det inte är jag som är där och upplever och känner,är där med min familj i mitthemland i min hemkultur....
det är hemskt att höra hur människor väljer pengar istället för frihet..att man inte kan leva som man vill gå vart man vill hur man vill när man vill....att om gerillan är för nära så får/kan man inte gå ut..att en kvinna inte tar med sina barn till affären när hon ska handla mat för att hon är rädd för vad som ska hända om hon tar med dem....för "de" vet att hon är välbergad och har det bra ställt...
det jag tycker är ruskit är att det finns mäniskor som badar i pengar har så mkt att de inte vet var de ska göra av dem,och att det så nära finns männsikor som inte har ett hem att bo i eller mat att äta...att det inte finns något "skyddsnät" som här i sverige....det är hemskt....
någon gång ska jag tillbaka,säkert inte bara en utan flera....jag har inte vetat vem jag vil åka med eller när riktigt...har pratat om att åka med familjen.mammapappahenke,farmor och farfar har alltid sagt att de vill följa med och faster såklart...mormor med....jag funderade även att åka med Philip,philip mitt hjärta han har varit där förut så ha vet....åkte jag med honom så vore det så annorlunda så speciellt....har pratat med honom om att åka dit med honom men,engengamenaget var väl inte det högsta och nu är det inte vi längre.....
vet inte men av någon konstig anledning fick jag en kännsla jag fick för mig att ditt engengemang var större,du frågade mig nästan direkt om det om jag hade varit där eller planerat att åka tillbaka och du verkade lyssna på mina svar och ja du verkade bry dig.....




Philip du och jag tillbaka där igen det hade varit såå ovärdeligt..men men man vet aldirg vart man hamnar eller med vem....