Josephine

Var i skolan idag och så har jag nyss varit hos doktorn.
Imorse när jag vaknade var magen ännu större än igår och jätte hård som en stor hård boll:(.
Det gör ont om man håller händerna för hårt över den och det gör ont nästa hela tiden. Dotkorn sa att jag har början till ett magsår typ magkattar...inte skojj tänkte jag:( så jag fick medicin som jag ska äta i fyra veckor....FYRA JÄVLA VECKOR!!!mindre skojj säger jag:(.Sen frågade jag honom om kost och sådär berättade om min shoppingtur på ica igår och han sa att jag har köpt rätt grejjer....undvik,starksprit,tobac,fet mat, stekt mat mm...Jag ska var "snäll" mot magen och ta det lugnt det kan även ha med stress att göra sa doktorn samt med att jag har mått som jag gjort sen i höstas....jag tror att det är en blandning av allt detta,finns ingen annan att skylla på än mig själv...det jag tror är den största boven är att jag inte äter rätt eller på regelbundna tider men va fan när ska man ha tid säger ja.....sen har det lite med stress att göra samt pytte pytte med att det har vart så massa strul sedan i höstas eller ja sen i början av november....gah säger jag fan fan fan....

Tidigare har det bara varit mitt "kännslo liv" som varit hit och dit allt allt,med dig och med mig med oss och med honom och ditt ex och mitt ex och hans nyavillsäga en gemensamkompis,samt ångesten av att inte räcka till inte finnas där för de i min omgivning de som jag vet behöver mig de som faktiskt litar på mig.....men nu är det allvar på riktigt....att jag är trött och ledsen och gråter i min ensamhet när ingen ser det är en sak det är ok,eller att jag är trött och seg och inte känner att jag får sova,när jag ställer in kroppen på att fem timmars söm/natt räcker....eller när jag har ångest över att jag är ensamen och inte kan sova...det är en sak..då är det ok för då är det bara jag och jag fixar det..... men det var såhär i höstas med då precis innan allt drog igång innan D flyttade ut och jag slets mellan vilket beslut jag skulle ta....då var jag hos läkaren med hjärklappning och magont och fick inte behålla maten...

MEN när min kropp börjar säga ifrån på riktigt så ska man ta det på allvar sägs det...magen är stor som en ballong och jag mår illa hela tiden...hjärtklappningen är väldigt sällan nu mera och jag kan sova och känna mig "trygg" även när jag sover.....jag har de senaste dagarna inte fått behålla det jag äter och det suger hårt....jag blir ledsen när jag mår såhär känner mig svag och klen jag borde väl klara detta !!! eller??? och när jag ser oron i folks ögon så vill jag bara försvinna bort bort vill inte vara till besvär inte betynga med mina problem......sjuksköterskan sa : du är bara 21 år du måste vara rädd om din kropp den ska hålla restan av livet...

men annars då??eller hur blir det nu???jag ska äta min medicin jag ska tänka på vad jag pillar i mig och när....jag ska försöka slappna av och ta det lugnt i den mån jag kan..jag ska försöka börja tänka på mig själv och sätta grännser...jag måste lära mig att hantera att allting inte alltid följer min planering eller blir som jag tänkt...jag ska ska vara med människor jag tycker om och som får mig att må bra....

nej nu ska jag laga lite soppa innan jag går och jobbar....men nu vet ni iaf hur det gick hos läkaren.....

tack tack för att ni finns betyder så massa...

/Josephine