Josephine

nu                                 då

Marie och jag brukar skämta om när vi går ut nu för tiden att det är som "högstadiet 2001". det jag nu förstår är att det inte är något skämt länge det är så det är på riktigt,jag har så många gånger tjatat om att nu ska jag inte gå ut mer för jag tycker inte att det är kul med utgång i denhär stan samma människor samma fylla samma visa om om om igen....

Jag följde med Marie ut för att jag kännde mig tvungen kan inte sitta hemma en kväll till och känna fan jag är det hemskaste människan som nånsin föddes osv..så jag följde med marie ut,vi satt här hemma och drack öl innan bara hon och jag och det var kul det var bra.
kännde mig som en skit endå hade ju lovat karin en nkyter kväll men jag orkade inte...med ens vi kom in på krogen var det kört,där är de sa marie redan i kön.och där var de mina kompisar från högstadiet som jag dessvärre av olika skäl inte kan umgås med längre inte alla och defentift inte tillsammans,det är mitt eget val och i nio fall av tio rör det mig inte i ryggen....
Men när vi kom in stod de där mina bästa bästa två meter framför mig och pratade med ett gammalt högstadie ex till en av dem,shit tänkte jag detta bådar inte väl jag gick fram till dem kramade om dem och pratade lite grann,sådär som man gör när man träffar vem som helst men de är inte vem som helst de har varit mina bästa vänner i så många år,de bor nu på olika orter bägge två och jag träffar dem nästan aldrig gud vad jag saknar dem....vi gick vidare jag och marie och stöter på ennu en av mina gamla polare som jag inte sett sen studenten hon får en stor kram och bakom henne står ingen mindre än hennes gammla kärlek från högstadeiet hahha är jag skitso eller är detta ett skämt tänker jag.....när de båda två hejjar på mit så blir det bara för mkt=).
senare så ser jag henne hon som jag stått så nära en gång hon som jag delade allt med,jag tittar henne inte ens i ögonen jag tittar förbi henne för mig finns det ingen anledning längre...jag ska inte ljuga och säga att det känndes bra att se henne det gör ont i mig det gör ont i mig för att de var där tillsammans utan mig och en annan tjej,det gör ont att vi inte längre är vänner och det gör ont att människor förändras så..jag trodde vi skulle vara bästisar hela livet  vi fem naiva jag...till råga på allt så är han där men det visste jag innan min "söder" mitt umgängen från högstadiet vi har iaf kontakt och kan umgås som vuxna människor det är skönt....
du var där jag vet att du tycker att det är tråkigt det som har hänt och när jag ser dig börjar jag nästa gråta .snälla du du förtjänar inte dethär,jag gick fram till dig gav dig en stror kram vände på klacken och gick du talade till mig ville att jag skulle stanna och prata med dig men jag orkar inte kan inte det är för tungt...
när jag tittade mig omkring upptäckte jag det är bara samma samma samma hela tiden precis som då 2001 samma förutom att du inte var där Karin och dig saknade jag.

skillnade är att jag har förändrats som person jag har växt,jag har en treårig gymnasie utbildning bakom mig ett fyra år långt förhållande med någon jag fortfarande älskar och som jag delat allt med...men men man växer och utvecklas man går åt olika håll och även om det gör så jävla ont i mig just nu så vet jag att det ordnar sig det är bäst såhär...

syftet med igår var att slippa tänka på just den där saken du vet vad och jag vet vad,jag lyckades men istället blev det massa annat att tänka på istället...

ikväll kommer eric och stefan hem och då kan jag bara glömma allt detta....
igår var tung men igår var nyttig att få se allt med egna ögon...

Tove & Anna jag älskar er så
Marie & Karin nu håller vi fötterna på jorden
Daniel vad vore jag utan dig
sanna & micke jag beundrar er
Eric & Stefan ingen får mig att le som ni
och alla alla andra utan er ingen mig men man måste vara stark i sig själv....för när man minst anar det så skiter det sig...






Kärlek