Josephine

jag vet inte längre,det är verkligen så att jag vet inte längre...det känndes helt annorlunda förut det gjorde det vekligen man ska vara storsint och glad för andra och visst det har jag inga problem med jag är nämligen inte så ond och hemsk som ni alla tror,det är faktiskt sant...men jag vet inte endå hur mkt man ska tåla/stå ut med heller ska man vara tolerant och bara sitta och larva med eller ska man säga ifrån??ursäkta du kliver på mig kan du ge fan i det ?? jag vet inte jag men det är surt iaf men nej vi är inte sexton och längre vi skär inte upp armarna och gråter offentligt och hämnas på en person genom att knulla järnet med tio andra vi är inte sexton längre och allt är inte latch....det känns surt när man verkligen trott att en sak ska funka att det blir bra nu på ngt dumt jävla sätt,men kanske borde jag ha lyssnat på alla andra heladethära mankanintevaravänner tjaffset....jag vet inte men jag var väl dum trodde vi var unika....
jag om ngn vet att man inte bestämmer vem/vilka man blir kär i det är ju sant..men man kan däremot bestämma själv över hur man behandlar andra och nej jag är inte värd den respekten som alla andra jag är tydligen inte det....men jo man ska vara storsint och glad för andras skull det ska man men ska man tåla att andra människors väg till lycka ska gå genom att de får trampa på en själv först eller...jag vet inte och det är svårt...jag vet att det suger ganska hårt och vara jag just nu jag vet det...men kanske är det som jag sa förut man skördar det man sår och ja jag var egentligen värd denna behandlig och denna brist på respekt... ärligt talat så vet jag tamefan inte...