Josephine

om hur jag mår....

jag mår bättre,bättre men verkligen inte bra.....
vi har pratat nu och det känns som en lättnad till viss del...
men även som att vägen tillbaka är låång väldigt låång onödigt och
hemskt låång....det gör ont in mig det gör så ont i mig...
och det gör även ont i dig då gör det mer ont i mig...
men nu är det som det är....vi har hamnat här och fråga mig INTE hur...
trodde inte detta om dig eller om oss....att det skulle bli såhär....
det vi har är unikt och speciellt...
det vägrar jag förlora...
vägrar...