jag vet inte....
nu ska jag sova det har blivigt alldeles försent ...
igen....
nu ska jag sova själv....med katterna....
de senaste dagarna har varit fyllda av besvikelse och tommhet...den finns där vad jag än gör hur jag än gör...
men nu har vi iaf pratat lite och det känns ju bättre tills jag kommer på vad som hänt och då går jag ner mig igen samma samma gammla....med tårar på kinderna...
det gör så ont i mig att du gjorde såhär...
uppståndelsen kring detta har fått mig att förtränga det andra stora hemska....varför jag egenltigen ligger här själv i min säng....tom är den och tom är jag jag orkar inte känna efter mer nu...jag saknar dig aldeles för mycket för det...
jag vet att du vill väl vill vara snäll och ställa upp när det skitigt sig på annat håll...men då slår det mig,jag har inte dig längre för det är inte vi nu....det som hände i helgen har fått mig att glömma för en stund hur allting började...
nu kommer det ikapp mig igen....jag har lämnat dig och gått vidare tagit steget bort från oss från dig och mig...
saknade har inte hunnit infinna sig på rikitigt ännu tror jag....eller jo det har den...saknaden och sogen över att det tog slut på riktigt ...den har nu kommit i fatt mig.....
när allting annat skiter sig så kan jag inte längre ringa dig....eller jo jag kan jag kan ju för att jag vet att du finns vill finnas...men jag ska inte inte mera nu jag måste klara mig utan dig utan dig helt och hållet...
det kommer aldrig mera bli vi det finns inget oss längre och jag är så ledsen över det.....du valde valde för länge sen och bland de valen fanns jag inte med..men vi blundade för det bägge två....
det är såhär det är just nu...i mitt liv...förut har jag haft två nu har jag ett och det är en enda jävla röra allting....
alla mår så dåligt och för en gångs skull även jag själv....
jag vill inte jag vill inte att alla runt omkring mig ska må dåligt,jag vill inte att våran relation ska vara såhär fan vad hände egentligen....och ja nu börjar jag ju inse det kommer ikapp mig med....
singel för första gången på fem år....på riktigt...det känns känns ok.....tror jag??
hur ska jag nu ställa mig till detta,detta är något jag aldirg trott att jag skulle behöva ställas inför....men nu sitter jag i mitten hur det än blir vilka beslut som en tas och det var inte så jag ville ha det....det visste ni bägge två...det var såhär det aldrig fick bli.....det visst du mer än ngn annan för hur många gånger har vi inte diskuterat detta du och jag?? va fan dig...kom hem nu så vi får prata på riktigt....
igen....
nu ska jag sova själv....med katterna....
de senaste dagarna har varit fyllda av besvikelse och tommhet...den finns där vad jag än gör hur jag än gör...
men nu har vi iaf pratat lite och det känns ju bättre tills jag kommer på vad som hänt och då går jag ner mig igen samma samma gammla....med tårar på kinderna...
det gör så ont i mig att du gjorde såhär...
uppståndelsen kring detta har fått mig att förtränga det andra stora hemska....varför jag egenltigen ligger här själv i min säng....tom är den och tom är jag jag orkar inte känna efter mer nu...jag saknar dig aldeles för mycket för det...
jag vet att du vill väl vill vara snäll och ställa upp när det skitigt sig på annat håll...men då slår det mig,jag har inte dig längre för det är inte vi nu....det som hände i helgen har fått mig att glömma för en stund hur allting började...
nu kommer det ikapp mig igen....jag har lämnat dig och gått vidare tagit steget bort från oss från dig och mig...
saknade har inte hunnit infinna sig på rikitigt ännu tror jag....eller jo det har den...saknaden och sogen över att det tog slut på riktigt ...den har nu kommit i fatt mig.....
när allting annat skiter sig så kan jag inte längre ringa dig....eller jo jag kan jag kan ju för att jag vet att du finns vill finnas...men jag ska inte inte mera nu jag måste klara mig utan dig utan dig helt och hållet...
det kommer aldrig mera bli vi det finns inget oss längre och jag är så ledsen över det.....du valde valde för länge sen och bland de valen fanns jag inte med..men vi blundade för det bägge två....
det är såhär det är just nu...i mitt liv...förut har jag haft två nu har jag ett och det är en enda jävla röra allting....
alla mår så dåligt och för en gångs skull även jag själv....
jag vill inte jag vill inte att alla runt omkring mig ska må dåligt,jag vill inte att våran relation ska vara såhär fan vad hände egentligen....och ja nu börjar jag ju inse det kommer ikapp mig med....
singel för första gången på fem år....på riktigt...det känns känns ok.....tror jag??
hur ska jag nu ställa mig till detta,detta är något jag aldirg trott att jag skulle behöva ställas inför....men nu sitter jag i mitten hur det än blir vilka beslut som en tas och det var inte så jag ville ha det....det visste ni bägge två...det var såhär det aldrig fick bli.....det visst du mer än ngn annan för hur många gånger har vi inte diskuterat detta du och jag?? va fan dig...kom hem nu så vi får prata på riktigt....
Kommentarer
Trackback