Josephine

jag vet egentligen inte vad jag ska skriva....riktigt...
känns dumt och konstigt och fel....

gårdagen var hm... intressant annas och min middag toppar det mesta faktiskt det var så trevligt...har saknat henne så är så glad att jag har henne hon är familj för mig...

förfest på det sen camilla,karin,eve och anna kom det gjorde även eric,peter och hm ja vad hette han robin tror jag...party blev det till perran för att visa upp nya hårfärgen och vidare till nybron för att dansa på högtalare och hälla i sig mer sprit....


som jag hade kunnat förutse så blev jag ledsen väldigt ledsen....that was a given känns det som..
allting kom i kapp mig och jag blev så ledsen....varför? det vet alla på grund av vem vet alla med...
jag känner mig redan traisg och ledsen uppgiven och trött innuti...

det som hände sen har jag spelat upp i huvdet tusen gånger om och om igen..jag kan inte rikgit förstå det...
jag går fram till dig för att jag vill ha en kram,ett tecken på att du bryr...dig trotts att du varit misstänksamt frånvarade under hela veckan....
du tittar på mig vänder dig om och går iväg...du lämnar mig där du bara går?? först trodde jag inte det var sant två minuter senare så sitter jag inne på perran i baren och gråter som aldrig förr...tårarna forsar ner för mina kinder....
aldrig har jag mått så dåligt aldrig har jag blivigt så besviken....du var den sista jag trodde skulle göra såhär mot mig...
tack henke och amanda och sandra för att jag fick gråta på er arbetsplats....tack för att ni inte skämdes ihjäl över mig....och om ni nu gjorde det så döljde ni det jävligt jävligt bra =)

jag vill tacka alla så himla mycket för att ni är så snälla för att ni ställer upp....
tack - kärlek till er

jag har inte mått såhär dåligt någonsin och jag ser bara motgångar och hinder...för hur jag nu ska ta mig tillbaka till att må som vanligt att få må bra igen....

ensam är stark.... så måste det vara ensam måste vara starkast....
alltid alltid ensam är starkast ....

jag vet inte om det finns så mycket mer att skriva nu....
hela situationen känns konstig och fel jag trodde inte det skulle kunna bli såhär någonsin....

jag älskar dig det gör ont i mig jag trodde att du alltid skulle finnas här vad som än hände.....
för jag har själv alltid left efter den principen själv.....
du har alltid kommit först iaf de senaste två åren du har alltid funnits i mitt liv och jag vill inte klara mig utan dig jag vill inte vill itne villl inte.....

jag vill inte behöva vara den som tar det här beslutet måste göra ett sånthär val...jag vill inte....

jag tänker inte name dropa dig här det skulle jag aldrig göra....de som behöver veta vet alla andra får helt enkelt.....vara utan vetskap....

jag vet att du inte kankse läser detta själv...men jag är väldigt säker på att inehållet i dagens blogg kommer att nå även dig....

jag ska fråga henric snällt om jag får vara med i hans bittra klubb...

nej nu slutbloggat sa jag....